Pontiska Träsken vid Solnedgång

Det sumpiga landskapet Paludi Pontine, beboddes av flockar av svarta bufflar och var en källa för malaria som ofta drabbade Rom. Träsken sträckte sig en gång i tiden sydost om Rom på båda sidor om Via Appia. Efter att de antika dräneringssystemen hade förfallit dränerades de inte igen förrän på 1900-talet. ”Man ser”, skrev Kopisch till sin uppdragsgivare om målningen, "över de pontinska träsken till Tyrrenska havet där solskivan håller på att sjunka ned. Sciroccos purpurröda himmel speglas av vattenmassorna som floden Nymphaeus leder ut i havet. I bakgrunden, till vänster, reser sig Monte Circellos udde från de vassbevuxna slätterna, den forna ön Kirke, ännu längre bort en av Ponzaöarna. Till höger om floden ser man en förfallen vattenledning från Caesarernas tid; i förgrunden en till hälften romersk, till hälften medeltida borgruin med ett runt torn. Staffage är en flock vilda bufflar som simmar från strand till strand."

Vyn ovanifrån, riktad över de långa avstånden, utelämnar förgrunden. Kopischs uppmärksamhet för extrema fenomen med färgat ljus förstärktes säkert av hans återupptäckt (tillsammans med Ernst Fries) av the Blue Grotto on Capri (som vi har presenterat i DailyArt tidigare; se den i vårt arkiv). Här tycks ljuset - det primordiala fenomenet och skådespelet - avslöja de fysiska krafternas makt, långt mer än närvaron av det gudomliga.

Motivet på målningen var ett favoritmotiv för romantiska tyska målare i årtionden, till exempel Caspar David Friedrich (kolla in hans mest kända verk).

Vi presenterar dagens verk tack vare Alte Nationalgalerie i Berlin.