Diego Velázquez
Dags för en absolut klassiker: den berömda Las Meninas. På svenska betyder titeln "Hovdamerna". Det finns många anledningar till att den här målningen har blivit legendarisk; utan tvekan är den ett av de mest analyserade verken inom västerländskt måleri på grund av hur dess komplexa och gåtfulla komposition väcker frågor om verklighet och illusion och på grund av den oklara relationen som den skapar mellan betraktaren och de avbildade figurerna.
Klicka först på målningen och titta på vad som händer här i helskärmsläge. Vi ser flera personer, de flesta känner vi igen från den spanska hovstaten, fångade i ett särksilt ögonblick som i ett snapshot. Det ser faktiskt nästan ut som ett foto! Några av figurerna tittar ut ur duken mot betraktaren, medan andra interagerar med varandra. Den femåriga infantinnan Margarita Teresa (som vi känner igen från flera porträtt) är omgiven av sitt följe av guvernanter, hovdamer, livvakter, två dvärgar och en hund. Strax bakom dem porträtterar Velázquez sig själv medan han arbetar på en stor duk. Konstnären blickar utåt, bortom bildrummet till den plats där en betraktare av målningen kunde stå. I bakgrunden finns en spegel som reflekterar kungens och drottningens överkroppar. De verkar vara placerade utanför bildrummet i en position som motsvarar betraktarens, även om vissa forskare har spekulerat i att deras bild är en reflektion av den målning som Velázquez visas arbeta på.
Det är ett enastående manifest över en kontnärs förmåga och över vad som kan åstadkommas med måleri i allmänhet. Kompositionen och de mångfaldiga relationerna som avbildas här är fantastiska, men det jag alltid har älskat mest hos den här målningen är Velázquez fria penselföring. Det är som poesi.