Clarice Beckett
Clarice Beckett anses vara den mest betydande av de Melbourne-konstnärer som förknippas med den tonalistiske målaren Max Meldrum, som hon från 1917 studerade hos. Utgående från Meldrums undervisning utvecklade Beckett en originell estetik, där hon utvidgade sin lärares stränga "vetenskapliga" system för tonal konstruktion till ett som utforskade de poetiska utvidgningarna av atmosfär och plats. På så sätt skapade Beckett ett av de mest enastående verken under mellankrigstiden i Melbourne.
Beckett inspirerades av det moderna livet i städer och förorter. Hon komponerade element från det moderna vardagslivet (bilar, spårvagnar, telegrafstolpar och asfalterade vägar) till poetiska stads- och landskapsbilder som överskrider den vardagliga verkligheten och pekar mot det oändliga. Hennes förkärlek för tidiga kvälls- eller morgonmotiv berodde inte på en enkel poetisk effekt. Istället drogs hon, som dagens bilder visar, till den tekniska utmaningen att måla motivets väsen i det flyktiga ögonblicket, och att observera ljuseffekter och utveckla fina tonala nyanser som suddar ut gränsen mellan verklighet och illusion.