Självporträtt

1700-talets Frankrike kan ses som en förändringens era för kvinnor allteftersom de klev in i nya samhällsroller. Denna skift var också uppenbar i konstvärlden, där banbrytande kvinnor som Élisabeth Louise Vigée Le Brun och Ádelaïde Labille-Guiard etablerade profesionella kärriarer mot århundradets slut. Båda kvinnor var bland de första kvinnorna som röstades in i Académie Royale de Peinture et de Sculpture, franska konstakademin, och banade vägen för ett växande antal och status för kvinnor i både akademin och i samhället.

En sådan konstnär, Marie-Gabrielle Capet, var född i Lyon men skolade sedan upp sig i Paris under Labille-Guiard. Capet var bland 21 kvinnokonstnärer som visade upp sina verk i 1791-års upplaga av Parissalongen, precis efter franska revolutionen. I hennes självporträtt (målad ca. 1783), framstår Capet med en målarkrita i en hållare, sansad framför sitt staffli. Målningen fångar hennes ungdomliga ansikte vid 22-års åldern, strålande och frisk, medan hon iklär en blå sidenklänning som elegant är öppen vid bysten, prydd med matchande rosetter som ekar den lättsamma andan från 1700-talet. Men bortom dess rokoko-charm, utger också målningen en rättfram, opåverkad kvalité som anspelar på de utvecklande artistiska stiler av nästa era. Vid denna tidpunkt, skymtade den franska revolutionens storm fram, och konstvärlden började att resonera med den återupplivade idealismen inspirerad av den klassiska konsten från Grekland och Rom, så väl som en samklingande realism till den nykomna medborgarskapet inom samhället.

Jag älskar denna självporträtt: Capet är så självsäker och så stolt över sitt yrke och talang. Du kan hitta den i vårt bästsäljande set av 50 vykort av kvinnokonstnärer. :)

P.S. Här är 10 välkända självporträtter av kvinnokonstnärer! Känner du till dem alla?