Paul Gauguin målade detta ikoniska verk under sin andra vistelse på Tahiti, där han ofta vandrade genom öns avlägset belägna landskap – dess berg, skogar och dolda dalar fyllda av frodig vegetation och djurliv som fascinerade honom.
Den scen som avbildas här är dock inte en direkt observation av naturen. Det är en stiliserad, imaginär vision av det tahitiska landskapet – en syntes av minnen, myter och symbolik. De vridna grenarna på bouraoträdet (en typ av hibiskus), liljor och påhittade blommor bildar en rik, dekorativ ram runt målningens centrala fokus. Horisonten och himlen är medvetet utelämnade, vilket skapar en inkapslad, drömlik värld.
I mitten står en vit häst, vars päls är subtilt färgad grön av den omgivande vegetationen – vilket ger målningen dess titel. Hästen dricker från en bäck som rinner vertikalt genom scenen. Ensam och stilla kan djuret ha en symbolisk betydelse, möjligen med hänvisning till polynesiska föreställningar om själens resa till livet efter detta. I den lokala kulturen förknippas vitt med död och gudomlig vördnad.
Bakom hästen rider två nakna ryttare utan sadel iväg i fjärran. Den trappstegsformade placeringen av dessa figurer förstärker målningens vertikala komposition och platta perspektiv. Gauguin förstärkte bildens dekorativa kvalitet med en rik, levande palett: smaragd- och gräsgröna nyanser, djupa blå toner, inslag av orange och rosa samt de varma koppartonerna i ryttarnas hud.
Resultatet är en scen av paradisisk lugn, som nu betraktas som ett av Gauguins mästerverk. Ironiskt nog blev verket avvisat av den tahitiske apotekaren som beställt det som förklarade att hästen såg alldeles för grön ut.
P.S. Glöm inte att vi har lanserat förförsäljningen med 25 % rabatt på våra DailyArt-kalendrar för 2026 i två versioner: månadsvis och veckovis. Kolla in dem i DailyArt Shop!
P.P.S. Bland konsthistoriens stora ikoner sticker Paul Gauguin ut som en av de mest kontroversiella. Upptäck Gauguins konst genom 10 mästerverk!