Robert Delaunay
Dags för lite sol.
Idag presenterar vi en strålande hyllning till färg och rörelse. Robert Delaunays Relief orange består av en central pelare med fem skivor som förankrar kompositionen, medan ringar i lysande färger – citrongult, turkos, levande grönt och flammande orange – pulserar utåt som ljusvågor. Delaunay skrev en gång: ”Allt är runt – solen, jorden, horisonterna. Det är drivkraften i bilden.” Här blir den filosofin ren ljushet.
Delaunay var till stor del autodidakt och började med teaterdesign innan han övergick till måleri. Han beundrade Cézanne och var bekant med kubisterna, men han kunde aldrig acceptera kubismens dämpade färgskala. ”Jag kunde inte stå ut med att överlämna färgen till formen”, vidhöll han. Påverkad av Michel Eugène Chevreuls teorier om samtidig kontrast omfamnade Delaunay färgen som sitt sanna ämne och kallade sig själv ”kubismens kättare”. Hans kromatiska experiment, tillsammans med sin fru Sonias, bidrog till att skapa orfismen, en abstrakt rörelse inspirerad av både ljus och musik. Deras målningar syftade inte bara till att ses, utan också till att kännas – som visuella melodier. I Relief orange skapar upprepade cirkulära rytmer en levande, nästan musikalisk resonans i ögat.
Verkets taktila yta avslöjar ett annat av Delaunays intressen: arkitektur. Genom att blanda oljefärg med cement gav han duken en låg relief, som en återspegling av de storskaliga dekorativa uppdrag han utförde i slutet av 1930-talet, däribland väggmålningar för världsutställningen i Paris 1937. Som kritikern Guillaume Apollinaire observerade blev färgen för Delaunay ”den ideala dimensionen”. I denna målning appliceras inte färgen – den skapar rum.
P.S. Läs om ett annat mästerverk av Robert Delaunay –Rytmer!