Höstlandskap

I takt med att västerländskt måleri fick stor spridning i Japan från och med Meijiperioden, blev konstnärer inom den japanska stilen starkt påverkade av dess användning av perspektiv samt ljus- och skuggmodellering för att skapa en tredimensionell rumskänsla.

År 1898, året innan detta verk ställdes ut, gick Hishida Shunsō samman med bland andra Yokoyama Taikan för att grunda Japan Art Institute (Nihon Bijutsuin) under ledning av Okakura Tenshin. Som svar på Tenshins fråga ”Finns det ett sätt att måla luften?” experimenterade Shunsō och Taikan med metoder för att återge atmosfär och ljus. Deras arbete ledde till utvecklingen av en ny teknik inom japanskt måleri som senare kom att kallas mōrōtai (”vag” eller ”disig stil").

Detta storskaliga verk härrör från den tidiga fasen av mōrōtai, en teknik som kännetecknas av att man undviker tydliga konturer. Shunsō utförde hela kompositionen med mjuka, utsuddade effekter och förmedlade skickligt en känsla av fuktighet i en stillsam och gåtfull atmosfär. Hans omsorgsfulla arbete med kompositionen syns också i de subtila färgvariationerna hos höstlöven och i placeringen av de två aporna på klipporna.

P.S. Om du uppskattar den stämningsfulla skönheten i japansk konst, ta en titt på vårt vykortspaket med 50 motiv av japansk konst! Med 50 vackra verk från hela den japanska konsthistorien är det ett perfekt sätt att låta en del av Japans konstnärliga arv ta plats i din vardag. :)

P.P.S. Det finns fantastiska skildringar av hösten i konsthistorien. Hur väl känner du till dem? Gör vårt höst-konstquiz och få reda på det!