Pierre-Auguste Renoir var en av de impressionister som var mest fascinerad av den mänskliga figuren, särskilt kvinnor fångade i stillsamma ögonblick ur vardagen – när de läser, dagdrömmer eller helt enkelt är försjunkna i tankar. I dagens målning vände han sig för första gången till ett motiv som skulle komma att bli ett av hans favoriter: en kvinna som spelar musik. Renoir ställde ut målningen på den andra impressionistutställningen 1876.
En ung kvinna sitter vid ett upprättstående piano, omgiven av mönstrade textilier, tunga gardiner, en orientalisk matta och en krukväxt. Även om rummet kan verka lyxigt för oss idag var detta faktiskt typisk inredning i ett bekvämt borgerligt parisiskt hem på 1870-talet. Pianisten själv kan vara Nini Lopez, en av Renoirs favoritmodeller vid den tiden. Renoir valde en något upphöjd betraktningsvinkel, vilket ger oss en särskilt bra syn av hennes lysande rosa händer som rör sig över tangentbordet. Musik är förstås något vi inte kan se, men Renoir gör den nästan synlig: det flödande vita och blåa tyget i hennes klänning, glimtar av rosa hud, lösa penseldrag och skiftande färger skapar sin egen visuella rytm, som om hela målningen svarade på de toner hon spelar.
Ändå var denna till synes ansträngningslösa bild allt annat än det. Röntgenbilder har visat att Renoir upprepade gånger ändrade kompositionen, justerade kvinnans huvudposition och omarbetade pianot avsevärt, till och med skrapade bort en del av dess ursprungliga mörkröda färg innan han målade om det. Bilden hämtar också inspiration från en mycket äldre tradition. Kvinnor som spelar musikinstrument förekom ofta i 1600-talets nederländska måleri, bland annat i verk av konstnärer som Vermeer och Gabriel Metsu.
P.S. Renoir fångade också musiken och rörelsen i det vardagliga parisiska livet i Dans på Le Moulin de la Galette.
P.P.S. Lär dig mer om Renoir och hans teknik i vår omfattande onlinekurs om impressionismen: Mega-onlinekurs om fransk impressionism. :)