Självporträtt

Jeanne Hébuterne är främst ihågkommen i konsthistorien som Modiglianis musa, modell, älskarinna och mor till konstnärens barn, Giovanna. Den passionerade och i slutändan tragiska kärleken mellan Jeanne och Modigliani fördömdes av den förstnämndas familj och förgiftades av den senares oberäkneliga livsstil och sjukdom. Det slutade till sist med Modiglianis död den 24 Januari 1920, följt mindre än 48 timmar senare av Jeannes självmord, 21 år gammal och gravid i åttonde månaden.

Hébuterne var själv konstnär. Det är först helt nyligen som Jeanne Hébuterne, målaren, fått sin egen röst. Liksom sin bror André, som också strävade efter att bli målare, studerade hon vid Académie Colarossi i Paris, där hon träffade Modigliani 1916.

Detta ikoniska slående självporträtt målat cirka 1917 (ungefär samtidigt som Modigliani målade Jeannes första porträtt) trotsar de kända beskrivningar av Jeanne som en blyg, tyst och känslig karaktär. Med sina genomträngande mandelformade ögon stirrande rakt ut på betraktaren och med hennes användning av platta, djärva färger, verkar Jeanne framställa sig själv som en ung kvinna, självsäker med sitt val att flytta in med sin sjukliga och försupne älskare till hennes familjs förtvivlan.

Enligt hennes vänner var Jeanne en skicklig målare och skräddare som designade sina egna kläder. Den japanskinspirerade dräkten hon stolt bär här är med största sannolikhet en av hennes egna skapelser. Med tanke på konstnärens för tidiga död och sällsyntheten av hennes verk på marknaden, är Jeannes självporträtt ett unikt vittne som skildrar henne som den unga ljushyade konstnären med sina två långa kastanjebruna flätor och svarta pannband, en färgkontrast som gett henne smeknamnet "Noix de Coco" (kokosnöt) från andra Montparnasse-konstnärer.