Antonio da Correggio
Idag är det vår sista söndag där vi presenterar Kunsthistorisches Museums samling, vi hoppas att du har uppskattat denna särskilda månad! Dags för en absolut klassiker: Correggio!
När Io flydde från Jupiter (i romersk mytologi kung över gudar och människor, herre över himmel och jord), åkallade han mörka moln mitt på ljusa dagen för att hindra objektet för hans åtrå från att fly och för att förföra henne i all hemlighet, eftersom han fruktade hämnden från sin svartsjuka fru, Juno. Correggio använder ett smalt vertikalt format och fokuserar det passionerade mötet på synen av den sköra nakna ryggen som han placerar i en varm och fuktig atmosfär. Med stor elegans skildrar han den erotiska föreningen mellan guden och Io, den dödliga dottern till flodguden Inachus: Jupiters ansikte skimrar mjukt genom den grå dimman när han kysser Io, medan hans hand försiktigt griper tag om hennes midja; det förmodade offret verkar ha övergett alla tankar på att fly. Hjorten som dricker i det nedre högra hörnet ger det erotiska motivet ett spår av kristen anständighet: "Som hjorten trängtar efter vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud." (Ps. 42:1)
Correggios förmåga att kombinera en mystisk naturskildring med det klassiska figuridealet och uttrycket av sublima känslor gjorde hans senare verk till viktiga föregångare för barockens konstprinciper. Den aktuella målningen skapades (tillsammans med andra) på uppdrag av hertig Federico Gonzaga av Mantua, som troligen skänkte dem till kejsar Karl V. Det fanns förmodligen en viss anledning till detta: den politiska betydelsen av avbildningar av mytologiska eller historiska våldtäktsscener. De var allmänt accepterade som metaforer för absolut makt, som dock i idealfallet borde ha en välgörande effekt. Detta kunde förklara offrets villiga medgivande i den aktuella målningen.