Quai Saint-Michel och Notre-Dame

Vid sekelskiftet 1900 använde Maximilien Luce, en nyckelperson inom neoimpressionismen mellan 1887 och 1897, tekniken av  – små, distinkta färgpunkter – för sista gången i en serie på cirka tio målningar som föreställer Notre-Dame i Paris, sedd från Quai Saint-Michel-kajen.

I kompositionens centrum reser sig katedralen majestätiskt, badande i en palett av varma nyanser – främst orange, rosa och rött – som kontrasterar mot de svala blåaktiga skuggorna som återges med fina, tätt placerade penseldrag. Däremot är kajen och bron nedanför höljda i skugga, målade med bredare, mer uttrycksfulla penseldrag i nyanser av himmelsblått, turkos och purpurrosa.

Luce fångar rytmen i det dagliga livet längs strandpromenaden: borgerliga förbipasserande, tjänsteflickor med korgar med frukt och grönsaker, en mormor som leder ett barn och en bagarlärling som balanserar en korg på huvudet. Vi skymtar bokhandlarnas stånd, en skuggig vagn, en omnibus och en handkärra som dras av en man i skjortärmar och väst – en livlig ögonblicksbild av stadens vardagsliv. Och över detta flyktiga liv och rörelse står katedralen, en symbol för beständighet.

Ha en trevlig och lugn torsdag, allihopa! Om du vill lära dig mer om Luces teknik kan du anmäla dig till vår onlinekurs Postimpressionism 101. :)

P.S. I århundraden har Paris varit en inspirationskälla för generationer av konstnärer. Ta en tur runt Paris landmärken i 10 målningar!