Edward Burne-Jones
Som en framstående medlem av den prerafaelitiska rörelsen, som grundades i England år 1848, blev Sir Edward Burne-Jones under 1860-talet en ledande ikon under esteticismens framväxt — en rörelse som hyllade skönhet och konst för konstens skull. Detta verk exemplifierar denna åskådning, där sammansättningen visar en upphöjelse av idealiserad skönhet och med en atmosfär av sena viktorianska konstens känsla och stil.
Burne-Jones minimerar narrativt innehåll och arrangerar istället poetiska, drömlika figurer i en linjär formation som påminner om en grekisk fris. Insvepta i pseudoklassisk klädsel, väcker figurerna vi ser intrycket av en tidlös, mytisk värld. Snarare än att imitera renässansens formella stil, strävar Burne-Jones efter att fånga dess själ. Inflytandet som Quattrocento-århundrandets konst haft, i synnerhet Sandro Botticellis mästerverk, är uppenbart i fokuset på dekorativ harmoni och den tankfulla anspelningen på en svunnen era.
Detta verk var från början tänkt som en illustration till Venus höjder, en sektion av William Morris episka dikt The Earthly Paradise, som inspirerades av den medeltida legenden om Tannhäuser, en riddare och poet som hittade Venushöjden, gudinnan Venus underjordiska hem, och där spenderade ett år på att dyrka gudinnan.
P.S. Om du vill lära dig hur renässansen formade konsthistorien, skriv in dig i The Art of Renaissance Florence, vår onlinekurs.
P.P.S. Stig in i en drömmig medeltida värld av kärlek och legender. Utforska 5 romantiska målningar av Burne-Jones!