Vincent van Gogh
Under våren 1889 skrev sig van Gogh själv in på ett sjukhus i Saint-Rémy-de-Provence. Han hade genomgått en rad nervösa sammanbrott och behövde en trygg plats. Sjukhuset i Saint-Rémy visar en hörna av sjukhusområdet där, och det är ett bevis på att han, trots att han var inlåst, inte kunde sluta att leta efter något att måla. Idag är det Världsdagen för psykisk hälsa, vilket gör att det är värt att stanna upp vid denna målning lite längre än vanligt.
Höga tallar upptar större delen av duken, med grenar som slingrar sig och flätar samman högst upp som en ram runt himlen. Van Gogh målar dem med sina vanliga rastlösa penseldrag, där grönt, gult och brunt flimrar mot det blå som övergår i nästan grönt när det sjunker mot horisonten. Längst ner består marken av bränd sienna och fläckar av ljust gräs. Samma rostfärg dyker upp igen på sjukhusbyggnaden i fjärran, en blekare variant av det gula taket på hans hus i Arles, som han hade målat bara året innan.
P.S. Här är berättelsen om fyra andra konstnärer som kämpade med psykisk ohälsa.