Fågelns vita nackfjädrar, lila-strimmiga vingar och rödaktiga näbb visar att det skildrar en ullhalsstork (Ciconia episcopus). Verket målades i Lucknow (Indien) omkring 1780 och härrör från en särpräglad tid då indiska konstnärer, skolade i mogultraditionen, började skapa naturhistoriska studier på uppdrag av europeiska beställare. Deras målningar förenade mogulkonstens detaljrikedom och förfinade teknik med europeiska grepp gällande perspektiv, volym och landskap. Här dominerar den enorma fågeln i ett miniatyrlandskap, medan det slingrande vattendraget för tankarna till de flodnära miljöer där arten förekommer.
Målningen ingick troligen i ett ambitiöst naturhistoriskt projekt beställt av Claude Martin, en franskfödd soldat, samlare och amatörforskare som arbetade hos nawaben Asaf ud-Daula i Lucknow. Martin beställde hundratals studier av indisk flora och fauna – uppgifter tyder på att det handlade om minst 658 fåglar, 600 växter samt 606 reptiler och andra djur – vilket gör projektet till ett av de tidigaste storskaliga europeiska försöken att visuellt katalogisera Indiens natur. Målningarna kan delvis ha inspirerats av samtida europeiska naturhistoriska publikationer, men de utfördes av indiska konstnärer, och deras enastående precision gav dem en särpräglad karaktär. Idag förknippas verk av detta slag med det som senare kom att kallas för Company School-måleri.
P.S. Utforska alla olika sorters fåglar i konsten, i vårt quiz!
P.P.S. Gillar du djur? Ta i så fall gärna en titt på vårt vykortsset Djur i Japansk Konst här :)