Carl Spitzweg
I Den fattige poeten visar Carl Spitzweg, den tyske målaren från Biedermeier-perioden (en epok inom konst och kultur i Tyska förbundet mellan 1815 och 1848), en fattig författare som bor i ett trångt vindsrum. Poeten ligger på en madrass på golvet eftersom han inte har råd med en riktig säng, medan ett öppet paraply hänger ovanför honom för att skydda honom mot regn som läcker in genom taket. På Spitzwegs tid var paraplyet ett modernt tillbehör bland medelklassen och förekom ofta i samtida karikatyrer. Spitzweg själv använde motivet upprepade gånger, både i de tre versionerna av Den fattige poeten och i andra målningar.
Rummet verkar kallt, men poeten är uppenbarligen för fattig för att använda kaminen. Bredvid den ligger ett avvisat manuskript med den latinska titeln ”Den tredje samlingen av mina verk”. Han skulle kunna bränna sina misslyckade skrifter för att värma sig, men det är så lite att elden inte skulle räcka länge. Trots sina besvärliga omständigheter fortsätter han dock att arbeta på en ny dikt. Ett nästan helt nedbränt ljus tyder på att han kanske har skrivit hela natten.
Allt omkring honom vittnar om hans hängivenhet till litteraturen. Böcker är staplade bredvid hans madrass, medan en hexameter – den klassiska versformen i antikens episka poesi – är uppritad på väggen som ett hjälpmedel vid skrivandet. Ändå skildrar Spitzweg sin kämpande intellektuelle med mild humor. Just i detta ögonblick är poeten inte helt uppslukad av att komponera sitt mästerverk: han försöker fånga en loppa och krossar den mellan fingrarna. Den komiska detaljen kan till och med anspela på Mefistofeles berömda ”Loppans sång” i Goethes Faust.
P.S. Det är snart slutet av oktober; på vissa håll blir det allt kallare. Om du vill värma upp dig själv (eller dina nära och kära!) kan du kolla in våra konstnärliga strumpor. Värmen är garanterad!
P.P.S. Om konst och litteratur går hand i hand för dig, upptäck hur Odysséen har inspirerat konstnärer genom århundradena.